Tro och vetenskap - nej, det går inte ihop

På SvD Brännpunkt skriver flera fellows av Claphaminsitutet "Vetenskap och tro är ingen motsättning". Argumentet som förs är inte nytt och går ut på att eftersom fanns/finns vetenskapsmän (kanske även kvinnor men det ges inga exempel) som även var/är troende finns det ingen motsättning mellan vetenskap och tro. Som exempel nämns bl a Darwin och Linne, båda inte direkt samtida. Men man blandar ihop vad enstaka personer anser och vad vetenskap respektive tro egentligen står för. Det krävs egentligen ingen större eftertanke att inse att vetenskap och tro är varandras motpoler.

En utmärkt replik på Claphaminstitutet finns på bloggen asebeia.wordpress.com. Och ett aktuellt exempel som visar att vetenskap (och rationalitet) är oförenligt med tron är fallet Sanal Edamaruku. Edamarukus "brott" är att han avslöjade att det vattnet som droppade från en staty som troende menade var heligt vatten istället var avloppsvatten. Se inslaget på cnn.com från den 7/12. Nu hotas Edamaruku av fängelsestraff för att ha sårat de troende ... 

[edit 12/12/12: läs den utmärkta repliken från Sturmark och Lindenfors!]

Gästinlägg av Ane Håkansson: Replik till Naturskyddsföreningen

Min kollega Ane Håkasson, prof. i tillämpad kärnfysik vid Uppsala Universitet, replikerar här på Svante Axelssons artikel "Lena Ek måste ta hänsyn till fattigas behov av el" på DN Debatt:  

Det är glädjande att Naturskyddsföreningen nu lyfter blicken utanför Sveriges gränser och uppmärksammar de diskussioner och beslut som omvärlden tar inför framtidens globala energiförsörjning och som påverkar Sverige mer än de beslut vi själva tar i energifrågan. Särskilt viktigt är insikten om att utvecklingsländerna potentiellt har ett lika stort behov av energi som den utvecklade delen av världen. Det är ingen högoddsare att hävda att om den industrialiserade delen av världen inte hjälper till i skapandet av ett globalt välfärdssanhälle så sätts inte bara humanitära värden på spel utan även den geopolitiska stabiliteten riskerar att undergrävas.

Om målsättningen att skapa ett globalt väfärdssamhälle och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser kan vi således vara överens. Men, för att minska utsläppen av växthusgaser måste den fossila användningen minska, det finns ingen väg runt detta. Av det skälet blir entusiasmen över det tyska exemplet helt obegripligt, något som min kollega Stephan Pomp noterade i sin artikel (DN 27/11). Ett uttalande av förbundskansler Merkel angående utbyggnaden av den tyska fossilkapaciteten kan också vara belysande: “At least 10, more likely 20, additional gigawatts have to be built in the next 10 years” (Washington Post 2011-06-10). 10 GW är ungefär lika mycket som den samlade installerade elektriska effekten i Sveriges reaktorflotta!

I de fattiga länderna i världen har man visserligen ofta hyggliga sol- och vindförhållanden men saknar den bas- och reglerkraft som krävs för att härbärgera förnyelsebar energiproduktion. Axelsson tar upp Kenya som ett exempel. Vad han inte nämner är att Kenya mycket noggrant har räknat på sina förutsättningar. Man är där bekymrad över att skogen tas i anspråk som bränsle med stor skogsavverkning som följd. Vidare är deras vattenkraft inte tillgängligt en stor del av året eftersom vattnet behövs för livsmedelsproduktionen. Därför har man startat ett ambitiöst kärnkraftsprogram för att klara sitt framtida behov av energi med minimala utsläpp av växthusgaser. Andra fattiga länder följer efter som till exempel Vietnam som startat ett kärnkraftprogram där Ryssland och Japan levererar reaktorer.

All teknikanvändning medför nackdelar. Detta gäller för såväl förnyelsebar energi som dagens kärnkraftteknologi. Kärnkraftens nackdelar försöker vi lösa genom att utveckla fjärde generationens kärnkraftsystem. Till skillnad mot dagens kärnkraft kan dessa system skräddarsys till de behov som finns för handen och skulle kunna innebära stora vinster för världens fattiga och i förlängningen även för oss.

Eftersom intermittent energi förutsätter att det finns installerad bas- och reglerkraft  som t.ex. kärnkraft så vore det en stor vinst i det fortsatta arbetet  att  lägga ned den fullständigt improduktiva striden mellan kärnkraft och förnyelsebar energi. Här kan samarbetet mellan den engelska kärnkraft- och vindenergiindustrin tjäna som ett utmärkt föredöme (se t.ex. The Independent, 2012-11-05). 

Ane Håkansson

Professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet

Greenpeace spelar med klimatet som insats

Nu är även motrepliken inskickat och publicerat på DN Debatt.

Artikeln i Forbes finns här. NEA har också publicerat en längre rapport: "Comparing Nuclear Accident Risks with Those from Other Energy Sources". På NEAs webplats hittas en del annan nyttig infomarion i ämnet.

På Vattenfalls webplats finns en del info om LCA i allmänhet och kärnkraftens miljöpåverkan. Läs gärna Vattenfalls "Life Cycle Assessment-Vattenfall's electricity generation in the Nordic countries". På sida 16 i denna publikation hittar man värdet 5 g CO2 per kWh el vilket är hela tre gånger under värdet för vindkraft (15 g per kWh) och även lägre än vattenkraft (9 g per kWh).

Repliken från Greenpeace finns här.
Orginal artikel finns här och en översättning till engelska med en rad bra länkar är här.

Update 5/12: Ledare i DN idag: "Däremot är det vådligt att ta rygg på just Tyskland. Ja, där byggs massor av solpaneler och vindkraftverk eftersom staten infört ett rejält högre fastpris för all sådan el. Men systemet är ineffektivt. Under kalla, vindstilla nätter och dagar med mulet väder behövs andra energikällor än sol- och vindkraft. I Tyskland är det brunkol och naturgasanläggningar som i allt högre utsträckning får fylla det behovet eftersom kärnkraften håller på att avvecklas."