Staten tjänar pengar på våra anslag

Djävla helvetes fan. Ursäkta men det är faktiskt så det känns. En stor frustration helt enkelt. Som anställd forskare/lärare inom högskolevärlden i Sverige kämpar jag dagligen med att få ihop en budget som håller, funderar över vår arbetsmiljö, hur vi ska kunna bli ännu bättre på vår undervisning och forskning, etc. Detta samtidigt som jag ska hålla på med just undervisning och forskning.

Detta gäller så klart inte bara mig men tusentals andra lärare och forskare tvärs genom landet som visar stor engaggemang och entusiasm inför uppgiften. Men jag gissar att många känner samma frustration i dagarna. Varför då? Har inte regeringen i budgeten lovat satsa mer pengar så att livet ska bli lite enklare för oss?

Nja. För 2016 har regeringen aviserat om ökat basanslag på 300 miljoner kronor. För alla universitet och högskolor i Sverige alltså.  Men de 300 miljoner kronor måste ju finansieras så klart. Men för staten är det enkelt. Man höjer skatten. Men inte vilken skatt som helst. Nej, skatten på våra medel som vi ska använda för forskning och undervisning, såväl basanslagen som externa medel som man jobbat hård för att få loss. Denna skatt tas ut via hyror som sägs vara marknadsmässiga. En skatt som tas ut via Akademiska Hus. Ett vanligt år är det ca 1,45 miljarder (!) som staten tar ut i vinst från detta fastighetsbolag som äger och hyr ut lokaler till landets lärosätten.

Men nu har regeringen alltså beslutat att ta ut lite extra pengar. Si så där 6,5 miljarder kronor.

Därför tycker jag att det är hög tid att fundera över följande.
1) Ska högskolor och universiteten själva äga sina lokaler och därmed slippa bli utsatta på "marknadshyror" och de-facto beskattning som sätts på imaginära värden?
2) Eller ska inte åtminstone pengarna som tas ut via Akademiska Hus öronmärkas och gå tillbaka till undervisning och forskning?

Läs mer här:

http://www.regeringen.se/artiklar/2015/09/investeringar-i-forskning-och-innovation/
http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-tar-ut-65-miljarder-ur-akademiska-hus/

För övrigt anser jag:

http://www.facebook.com/Avskaffa-Akademiska-Hus-152044968153735/timeline/

 

Dream meets reality

Numera är det inte längre bara SD som torgför idén att man inte ska ge pengar till tiggare på gatan. Bättre vore det att ge till hjälporganisationer som finns på plats i deras hemländer så att tiggarna inte besvär oss här. Nej, det är uppenbarligen fler som attraheras av denna tanke. Och nu luktar det inte så lite Ionesco noshörning från UNT till barn- och äldreministern Åsa Regnér (S) som vill att man inte ska ge pengar till tiggare. 

Danmark går i liknande tankar men har en annan lösning. Man startar en annonskampanj i Libanon för att skrämma bort möjliga asylsökande. 

Men inte nog med detta. Även den kände och inflytelserike moralfilosofen Peter Singer (som har präglat begreppet effective altruism) har yttrat tanken att man hellre ska hjälpa på plats bl a med argumentet att det är billigare och säkrare. 

Visst, Singer har förstås en poäng. Och Regnér också. Tanken är i grunden bra. För vi vill ju alla att ingen behöver fly och ingen behöver tigga. Men hallå?! Reality calling?! Varför denna falska dikotomin?

Det finns en verklighet som skiljer sig från så-borde-det-vara. Och jag är rädd att denna verklighet kommer att finnas där ett bra tag framöver. Tiggarna sitter där och deras situation i Rumänien kommer knappast att ändras särskild mycket i närtid. Och fred i Syrien verkar som en ganska avlägsen dröm.

Så vad är logiken bakom t ex Regnérs resonemang? Att göra det ännu jävligare för tiggarna på gatan här i Sverige än i deras hemländer? Så att valet mellan dåligt och mycket dåligt resulterar i att de stannar i misären som Rumänien erbjuder? Eller att flyktingar från Syrien och andra länder ska tycka att det ändå är bättre att stanna i krigszonen eller flyktinglägren? Bättre än att försöka ta sig in i Europa via trasiga båtar och en fientlig ungersk, dansk, eller svensk regering?

Det är ju en sak hur världen borde vara – det är fred i Syrien, IS och Boko Haram finns inte längre, Rumänien respekterar mänskliga rättigheter, etc – och en annan hur det faktiskt ser ut idag. De som sitter där utanför ICA-butiken behöver en slant. Nu. Samtidigt som det behövs pengar till exempelvis UNHCR. Och samtidigt som det behövs politiskt press på Rumänien. Och samtidigt som det behövs militära insatser för att få bort IS och Boko Haram. Och slutligen få fred och lycka på jorden i evighet. Amen. 

Fast vi vet (!) ju alla hur förbannat svårt det är och inget av det kommer att hända i närtid. Det är frågor om år om det ens nånsin lyckas. Som människa och förälder i en utsatt situation är jag då tvungen att välja: fly nu eller vänta på att de välmående starka länder ser till att det blir som det ska här hemma. Om några år. Kanske. 

Men visst, stannar folk hemma då är ju problemet bokstavligen borta. För oss. Kanske är det det som är syftet?