Dream meets reality

Numera är det inte längre bara SD som torgför idén att man inte ska ge pengar till tiggare på gatan. Bättre vore det att ge till hjälporganisationer som finns på plats i deras hemländer så att tiggarna inte besvär oss här. Nej, det är uppenbarligen fler som attraheras av denna tanke. Och nu luktar det inte så lite Ionesco noshörning från UNT till barn- och äldreministern Åsa Regnér (S) som vill att man inte ska ge pengar till tiggare. 

Danmark går i liknande tankar men har en annan lösning. Man startar en annonskampanj i Libanon för att skrämma bort möjliga asylsökande. 

Men inte nog med detta. Även den kände och inflytelserike moralfilosofen Peter Singer (som har präglat begreppet effective altruism) har yttrat tanken att man hellre ska hjälpa på plats bl a med argumentet att det är billigare och säkrare. 

Visst, Singer har förstås en poäng. Och Regnér också. Tanken är i grunden bra. För vi vill ju alla att ingen behöver fly och ingen behöver tigga. Men hallå?! Reality calling?! Varför denna falska dikotomin?

Det finns en verklighet som skiljer sig från så-borde-det-vara. Och jag är rädd att denna verklighet kommer att finnas där ett bra tag framöver. Tiggarna sitter där och deras situation i Rumänien kommer knappast att ändras särskild mycket i närtid. Och fred i Syrien verkar som en ganska avlägsen dröm.

Så vad är logiken bakom t ex Regnérs resonemang? Att göra det ännu jävligare för tiggarna på gatan här i Sverige än i deras hemländer? Så att valet mellan dåligt och mycket dåligt resulterar i att de stannar i misären som Rumänien erbjuder? Eller att flyktingar från Syrien och andra länder ska tycka att det ändå är bättre att stanna i krigszonen eller flyktinglägren? Bättre än att försöka ta sig in i Europa via trasiga båtar och en fientlig ungersk, dansk, eller svensk regering?

Det är ju en sak hur världen borde vara – det är fred i Syrien, IS och Boko Haram finns inte längre, Rumänien respekterar mänskliga rättigheter, etc – och en annan hur det faktiskt ser ut idag. De som sitter där utanför ICA-butiken behöver en slant. Nu. Samtidigt som det behövs pengar till exempelvis UNHCR. Och samtidigt som det behövs politiskt press på Rumänien. Och samtidigt som det behövs militära insatser för att få bort IS och Boko Haram. Och slutligen få fred och lycka på jorden i evighet. Amen. 

Fast vi vet (!) ju alla hur förbannat svårt det är och inget av det kommer att hända i närtid. Det är frågor om år om det ens nånsin lyckas. Som människa och förälder i en utsatt situation är jag då tvungen att välja: fly nu eller vänta på att de välmående starka länder ser till att det blir som det ska här hemma. Om några år. Kanske. 

Men visst, stannar folk hemma då är ju problemet bokstavligen borta. För oss. Kanske är det det som är syftet?