Vetenskapens Värld = Teach the controversy?

Ju, jag är besviken över Vetenskapens Värld i SVT. Programmet som sändes den 17/12 innehöll en halvtimmes lång reportage om Rossis e-cat (på svtplay några veckor till - start ca 24:20). Och istället för att beskriva hur vetenskap fungerar och varför fallet med Rossi och hans e-cat är speciell väljer man att framställa frågan om s k "kall fusion" som ett gräl mellan forskare. 

Sändningen föregicks av vad man kan kalla ett scoop, nämligen ett inslag i SVT Nyheter med titeln "Kall fusion" utreds som ersättning för kärnkraften:

På plats på konferensen [arrangerat av Rossi] var bland annat Anders Åberg från svenska eljätten Vattenfall.
- Ja, vi måste ju ersätta kärnkraften så småningom och det är vår skyldighet som energiföretag att kontrollera alternativ.
På frågan om den här nya kall-fusionen kommer att sitta i svenska kärnkraftverk, som Ringhals och Forsmark om ett 30-tal år svarar Anders Åberg:
- Ja, det är inte osannolikt. Det här kommer kanske att revolutionera världens energiproduktion.

Wow ... Spänningen stiger alltså inför kvällens program. Vad kommer att berättas? Hur kommer Vetenskapens Värld att belysa historien om e-caten och om Vattenfall? Halvvägs in i reportaget ser det ut som om reportern Linus Brohult delar ut en rejäl känga åt Vattenfall respektive Åbergs uttalande. Bra tänker jag, det behövs. Dock sen kommer det som tyvärr alltför ofta kommer, även i vetenskapsprogram: det stora "MEN" ... Det jag var mest rädd för inför programmet besannas. Trots tappra försök av Lundaforskarna att visa hur misstänksam man borde vara mot Rossis påståenden blir kontentan av hela reportaget att det finns ett gräl mellan forskarna. Utan tydlig slutsats. "Teach the controversy" tänker jag när programmet är slut. Suck.(fotnot 1)

När jag framför mina betänkligheter på Vetenskapens Världs facebooksida svarar Linus Brohult: "Men det ÄR ju onekligen ett gräl mellan forskare. Eller?" Och ja, visst är det ett gräl och det finns en anledning till detta. Men jag tycker att grälet som sådan kan t ex TV3 berätta om. Vetenskapens Värld och public service borde dock ha grävt djupare. Vad påstår Rossi egentligen? Finns verkligen "anormal värmeutveckling"? Hur har det granskats? Hur kan vi veta att Rossi inte fuskar? Finns det verkligen ingen annan förklaring för att apparaten är väldigt varmt även flera timmer efter att Rossi har kopplat ur någon (!) kontakt än ett mystiskt, fantastiskt, sagoligt nytt fenomen (fotnot 2)? Vad har de väldigt begränsade granskningar som Rossi hittills tillät kommit fram till? Hur kan man lita på en man som säger "If it is a secret it is a secret." Är det ens frågan om vetenskap? Och vad är i så fall vetenskapsmännen och vetenskapskvinnors roll i detta? Om vi inte kan granska, inte kan utföra oberoende tester, bara har Rossis ord att gå efter, då är det inte vetenskap det är frågan om.

Linus Brohult skriver: "Det var ju just därför vi tog med citatet "The answer is in your question, if it's a secret it's a secret" - för att tydliggöra hemlighetsmakeriet som han ägnar sig åt." Men tyvärr missar Brohult grejen ändå. För hemlighetsmakeriet är pudelns kärna och faktiskt det enda problemet i "fallet Rossi". Allt handlar nämligen om vad man tror om Rossi som person. Det handlar om drömmen om ren och oändlig energi och om, som Sven Kullander uttrycker det i programet, åtminstone "en fin saga". Och därmed, som sagt, inte om vetenskap. Det är orsaken till grälet som yttrar sig bland annat i min tidigare kritik (från November 2011) om Sven Kullanders agerande. Det handlar inte om frågan om "kall fusion" a la Rossi finns eller inte (det tillåts vi ju inte testa) men om delar av forskarsamhällets - och journalisters (speciellt NyTeknik kan nämnas) - reaktioner.

Notera att fallet Fleischmann och Pons var annorlunda. Den gången kunde påståenden granskas. Det fanns publikationer och experimenten kunde göras om. Därmed kundes påståenden - i bästa vetenskaplig anda - testas. Ett annat aktuellt fall som man kan jämföra med är historien om snabba neutriner och OPERA experimentet. En bra sammanfattning som beskriver offentliggörandet, tester, och slutligen förkastandet av hypotesen finns på wikipedia. Och Rossi och hans e-cat? "The answer is in your question, if it's a secret it's a secret"

Chatten efter programmet ger kanske lite mer svar och kött på benen om detta problemen. Och jag plockar här lite valda delar utav vad Hanno Essén skriver. Jag tror dessa frågor och hans svar illustrerar väl att det handlar om vad man tror om Rossi och inte om vetenskap.

Varför får man inte veta vilket material Rossi har?  
Hanno Essén: Rossi är en uppfinnare som vill ha patent [SP: och inte både Nobelpris i fysik och fred för den oändliga energikällan?] och tjäna pengar. Alltså behåller ha sina industrihemligheter. Rossi är inte vetenskapsman, [my emphasis] det är viktigt att förstå.

Vad anser kritikerna om Rossis motiv till att bluffa? Om det är så blir han ju förr eller senare avslöjad?  
Hanno Essén: Ja, jag skulle också ha svårt att förstå att man i åratal kan lägga ner 18 timmar om dygnet [my emphasis; förresten: hur vet Hanno detta?] på att bluffa om detta. I så fall lurar han sig själv först. Det är mera sannolikt.

Fick ni mäta på utrustningen med egna instrument när ni observerade den?  
Hanno Essén: Nej, tyvärr var vi alltför oförberedda och outrustade. Vi kollade så mycket vi kunde och några trollkonster kunde vi inte märka något av. Vi hoppas fortfarande att Rossi skall ställa upp på ett ordentligt experiment med full kontroll såsmåningom.

Hur finansierar Rossi sitt projekt?
Hanno Essén: Denna fråga och den om bondfångeriet hänger ju ihop. Jag vet inte hur finansieringen går till men något patent har Rossi lyckats sälja. Vem som än finansierar kommer väl att tappa tålamodet om inget dyker upp. Jag finner det osannolikt [my emphasis; hmmm ....] att någon anställer tekniker och hyr stora industrilokaler osv bara för att lura till sig pengar. Speciellt som Rossi själv lever ett mycket asketiskt liv och arbetar dygnet runt [SP: se ovan; hur vet Hanno det?].

Hanno, jag är lite förbryllad över att både du och Sven Kullander verkar vara så okritiska inför allt detta hemlighetsmakeri. Det känns som att ni delvis övergett den ifrågasättande attityden och låtit er "svepas med". Hur känner du inför det?
Hanno Essén: Jag förstår att en uppfinnare vill behålla sina hemligheter. Vi rapporterade vad vi såg och vi lyssnade på de italienska fysiker som också fått testa. Det är klart att det varit säkrare och bekvämare att skita i det, men sådan är inte jag.

(fotnot 1) Vågar man inte fälla ett omdöme som vetenskapsjournalist så bär man tyvärr med den typen av reportage ett medansavar när samma "teach the controversy"-anda dycker upp i andra sammanhang. Tänk klimatskeptiker, kreationster, anti-vaccin etc. ...

 (fotnot 2) Jag tänker på Occam här förstås. Och på James Randi som har visat att akademiker inte är särskilld bra på att upptäcka fuskare. För vi förväntar oss ju att folk följer spelets regler ...