Vetenskapens Värld = Teach the controversy?

Ju, jag är besviken över Vetenskapens Värld i SVT. Programmet som sändes den 17/12 innehöll en halvtimmes lång reportage om Rossis e-cat (på svtplay några veckor till - start ca 24:20). Och istället för att beskriva hur vetenskap fungerar och varför fallet med Rossi och hans e-cat är speciell väljer man att framställa frågan om s k "kall fusion" som ett gräl mellan forskare. 

Sändningen föregicks av vad man kan kalla ett scoop, nämligen ett inslag i SVT Nyheter med titeln "Kall fusion" utreds som ersättning för kärnkraften:

På plats på konferensen [arrangerat av Rossi] var bland annat Anders Åberg från svenska eljätten Vattenfall.
- Ja, vi måste ju ersätta kärnkraften så småningom och det är vår skyldighet som energiföretag att kontrollera alternativ.
På frågan om den här nya kall-fusionen kommer att sitta i svenska kärnkraftverk, som Ringhals och Forsmark om ett 30-tal år svarar Anders Åberg:
- Ja, det är inte osannolikt. Det här kommer kanske att revolutionera världens energiproduktion.

Wow ... Spänningen stiger alltså inför kvällens program. Vad kommer att berättas? Hur kommer Vetenskapens Värld att belysa historien om e-caten och om Vattenfall? Halvvägs in i reportaget ser det ut som om reportern Linus Brohult delar ut en rejäl känga åt Vattenfall respektive Åbergs uttalande. Bra tänker jag, det behövs. Dock sen kommer det som tyvärr alltför ofta kommer, även i vetenskapsprogram: det stora "MEN" ... Det jag var mest rädd för inför programmet besannas. Trots tappra försök av Lundaforskarna att visa hur misstänksam man borde vara mot Rossis påståenden blir kontentan av hela reportaget att det finns ett gräl mellan forskarna. Utan tydlig slutsats. "Teach the controversy" tänker jag när programmet är slut. Suck.(fotnot 1)

När jag framför mina betänkligheter på Vetenskapens Världs facebooksida svarar Linus Brohult: "Men det ÄR ju onekligen ett gräl mellan forskare. Eller?" Och ja, visst är det ett gräl och det finns en anledning till detta. Men jag tycker att grälet som sådan kan t ex TV3 berätta om. Vetenskapens Värld och public service borde dock ha grävt djupare. Vad påstår Rossi egentligen? Finns verkligen "anormal värmeutveckling"? Hur har det granskats? Hur kan vi veta att Rossi inte fuskar? Finns det verkligen ingen annan förklaring för att apparaten är väldigt varmt även flera timmer efter att Rossi har kopplat ur någon (!) kontakt än ett mystiskt, fantastiskt, sagoligt nytt fenomen (fotnot 2)? Vad har de väldigt begränsade granskningar som Rossi hittills tillät kommit fram till? Hur kan man lita på en man som säger "If it is a secret it is a secret." Är det ens frågan om vetenskap? Och vad är i så fall vetenskapsmännen och vetenskapskvinnors roll i detta? Om vi inte kan granska, inte kan utföra oberoende tester, bara har Rossis ord att gå efter, då är det inte vetenskap det är frågan om.

Linus Brohult skriver: "Det var ju just därför vi tog med citatet "The answer is in your question, if it's a secret it's a secret" - för att tydliggöra hemlighetsmakeriet som han ägnar sig åt." Men tyvärr missar Brohult grejen ändå. För hemlighetsmakeriet är pudelns kärna och faktiskt det enda problemet i "fallet Rossi". Allt handlar nämligen om vad man tror om Rossi som person. Det handlar om drömmen om ren och oändlig energi och om, som Sven Kullander uttrycker det i programet, åtminstone "en fin saga". Och därmed, som sagt, inte om vetenskap. Det är orsaken till grälet som yttrar sig bland annat i min tidigare kritik (från November 2011) om Sven Kullanders agerande. Det handlar inte om frågan om "kall fusion" a la Rossi finns eller inte (det tillåts vi ju inte testa) men om delar av forskarsamhällets - och journalisters (speciellt NyTeknik kan nämnas) - reaktioner.

Notera att fallet Fleischmann och Pons var annorlunda. Den gången kunde påståenden granskas. Det fanns publikationer och experimenten kunde göras om. Därmed kundes påståenden - i bästa vetenskaplig anda - testas. Ett annat aktuellt fall som man kan jämföra med är historien om snabba neutriner och OPERA experimentet. En bra sammanfattning som beskriver offentliggörandet, tester, och slutligen förkastandet av hypotesen finns på wikipedia. Och Rossi och hans e-cat? "The answer is in your question, if it's a secret it's a secret"

Chatten efter programmet ger kanske lite mer svar och kött på benen om detta problemen. Och jag plockar här lite valda delar utav vad Hanno Essén skriver. Jag tror dessa frågor och hans svar illustrerar väl att det handlar om vad man tror om Rossi och inte om vetenskap.

Varför får man inte veta vilket material Rossi har?  
Hanno Essén: Rossi är en uppfinnare som vill ha patent [SP: och inte både Nobelpris i fysik och fred för den oändliga energikällan?] och tjäna pengar. Alltså behåller ha sina industrihemligheter. Rossi är inte vetenskapsman, [my emphasis] det är viktigt att förstå.

Vad anser kritikerna om Rossis motiv till att bluffa? Om det är så blir han ju förr eller senare avslöjad?  
Hanno Essén: Ja, jag skulle också ha svårt att förstå att man i åratal kan lägga ner 18 timmar om dygnet [my emphasis; förresten: hur vet Hanno detta?] på att bluffa om detta. I så fall lurar han sig själv först. Det är mera sannolikt.

Fick ni mäta på utrustningen med egna instrument när ni observerade den?  
Hanno Essén: Nej, tyvärr var vi alltför oförberedda och outrustade. Vi kollade så mycket vi kunde och några trollkonster kunde vi inte märka något av. Vi hoppas fortfarande att Rossi skall ställa upp på ett ordentligt experiment med full kontroll såsmåningom.

Hur finansierar Rossi sitt projekt?
Hanno Essén: Denna fråga och den om bondfångeriet hänger ju ihop. Jag vet inte hur finansieringen går till men något patent har Rossi lyckats sälja. Vem som än finansierar kommer väl att tappa tålamodet om inget dyker upp. Jag finner det osannolikt [my emphasis; hmmm ....] att någon anställer tekniker och hyr stora industrilokaler osv bara för att lura till sig pengar. Speciellt som Rossi själv lever ett mycket asketiskt liv och arbetar dygnet runt [SP: se ovan; hur vet Hanno det?].

Hanno, jag är lite förbryllad över att både du och Sven Kullander verkar vara så okritiska inför allt detta hemlighetsmakeri. Det känns som att ni delvis övergett den ifrågasättande attityden och låtit er "svepas med". Hur känner du inför det?
Hanno Essén: Jag förstår att en uppfinnare vill behålla sina hemligheter. Vi rapporterade vad vi såg och vi lyssnade på de italienska fysiker som också fått testa. Det är klart att det varit säkrare och bekvämare att skita i det, men sådan är inte jag.

(fotnot 1) Vågar man inte fälla ett omdöme som vetenskapsjournalist så bär man tyvärr med den typen av reportage ett medansavar när samma "teach the controversy"-anda dycker upp i andra sammanhang. Tänk klimatskeptiker, kreationster, anti-vaccin etc. ...

 (fotnot 2) Jag tänker på Occam här förstås. Och på James Randi som har visat att akademiker inte är särskilld bra på att upptäcka fuskare. För vi förväntar oss ju att folk följer spelets regler ...
   

Ska Uppsala kommun bygga egna vindkraftverk?

Maria Gardfjell (mp) hävdar på UNT debatt den 12/11 att Uppsala behöver vindkraft. Den 6/12 replikerade Stefan Hanna (c). Hanna instämmer dock och hävdar precis som Gardfjell att klimatet skulle tjäna på kommunal vindkraft. Att så skulle vara fallet förutsätter både Hanna och Gardfjell utan vidare reflektion. Man förutsätter att Uppsala skulle bli "grönare" genom att kommunen äger vindkraft. Detta trots att koldioxidutsläpp av vindkraft ligger i samma nivå (eller t o m högre) som den som orsakas av den nuvarande mixen i elproduktionen. I en replik som publicerades på Åsikt Uppsala rekommenderar därför att kommunen snarare borde fokusera sina klimatsatsningar på transportsektorn och där göra verkliga besparingar. 

The miracle cure!

I have tried everything then I tried this:
 

Tro och vetenskap - nej, det går inte ihop

På SvD Brännpunkt skriver flera fellows av Claphaminsitutet "Vetenskap och tro är ingen motsättning". Argumentet som förs är inte nytt och går ut på att eftersom fanns/finns vetenskapsmän (kanske även kvinnor men det ges inga exempel) som även var/är troende finns det ingen motsättning mellan vetenskap och tro. Som exempel nämns bl a Darwin och Linne, båda inte direkt samtida. Men man blandar ihop vad enstaka personer anser och vad vetenskap respektive tro egentligen står för. Det krävs egentligen ingen större eftertanke att inse att vetenskap och tro är varandras motpoler.

En utmärkt replik på Claphaminstitutet finns på bloggen asebeia.wordpress.com. Och ett aktuellt exempel som visar att vetenskap (och rationalitet) är oförenligt med tron är fallet Sanal Edamaruku. Edamarukus "brott" är att han avslöjade att det vattnet som droppade från en staty som troende menade var heligt vatten istället var avloppsvatten. Se inslaget på cnn.com från den 7/12. Nu hotas Edamaruku av fängelsestraff för att ha sårat de troende ... 

[edit 12/12/12: läs den utmärkta repliken från Sturmark och Lindenfors!]

Gästinlägg av Ane Håkansson: Replik till Naturskyddsföreningen

Min kollega Ane Håkasson, prof. i tillämpad kärnfysik vid Uppsala Universitet, replikerar här på Svante Axelssons artikel "Lena Ek måste ta hänsyn till fattigas behov av el" på DN Debatt:  

Det är glädjande att Naturskyddsföreningen nu lyfter blicken utanför Sveriges gränser och uppmärksammar de diskussioner och beslut som omvärlden tar inför framtidens globala energiförsörjning och som påverkar Sverige mer än de beslut vi själva tar i energifrågan. Särskilt viktigt är insikten om att utvecklingsländerna potentiellt har ett lika stort behov av energi som den utvecklade delen av världen. Det är ingen högoddsare att hävda att om den industrialiserade delen av världen inte hjälper till i skapandet av ett globalt välfärdssanhälle så sätts inte bara humanitära värden på spel utan även den geopolitiska stabiliteten riskerar att undergrävas.

Om målsättningen att skapa ett globalt väfärdssamhälle och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser kan vi således vara överens. Men, för att minska utsläppen av växthusgaser måste den fossila användningen minska, det finns ingen väg runt detta. Av det skälet blir entusiasmen över det tyska exemplet helt obegripligt, något som min kollega Stephan Pomp noterade i sin artikel (DN 27/11). Ett uttalande av förbundskansler Merkel angående utbyggnaden av den tyska fossilkapaciteten kan också vara belysande: “At least 10, more likely 20, additional gigawatts have to be built in the next 10 years” (Washington Post 2011-06-10). 10 GW är ungefär lika mycket som den samlade installerade elektriska effekten i Sveriges reaktorflotta!

I de fattiga länderna i världen har man visserligen ofta hyggliga sol- och vindförhållanden men saknar den bas- och reglerkraft som krävs för att härbärgera förnyelsebar energiproduktion. Axelsson tar upp Kenya som ett exempel. Vad han inte nämner är att Kenya mycket noggrant har räknat på sina förutsättningar. Man är där bekymrad över att skogen tas i anspråk som bränsle med stor skogsavverkning som följd. Vidare är deras vattenkraft inte tillgängligt en stor del av året eftersom vattnet behövs för livsmedelsproduktionen. Därför har man startat ett ambitiöst kärnkraftsprogram för att klara sitt framtida behov av energi med minimala utsläpp av växthusgaser. Andra fattiga länder följer efter som till exempel Vietnam som startat ett kärnkraftprogram där Ryssland och Japan levererar reaktorer.

All teknikanvändning medför nackdelar. Detta gäller för såväl förnyelsebar energi som dagens kärnkraftteknologi. Kärnkraftens nackdelar försöker vi lösa genom att utveckla fjärde generationens kärnkraftsystem. Till skillnad mot dagens kärnkraft kan dessa system skräddarsys till de behov som finns för handen och skulle kunna innebära stora vinster för världens fattiga och i förlängningen även för oss.

Eftersom intermittent energi förutsätter att det finns installerad bas- och reglerkraft  som t.ex. kärnkraft så vore det en stor vinst i det fortsatta arbetet  att  lägga ned den fullständigt improduktiva striden mellan kärnkraft och förnyelsebar energi. Här kan samarbetet mellan den engelska kärnkraft- och vindenergiindustrin tjäna som ett utmärkt föredöme (se t.ex. The Independent, 2012-11-05). 

Ane Håkansson

Professor i tillämpad kärnfysik vid Uppsala universitet

Greenpeace spelar med klimatet som insats

Nu är även motrepliken inskickat och publicerat på DN Debatt.

Artikeln i Forbes finns här. NEA har också publicerat en längre rapport: "Comparing Nuclear Accident Risks with Those from Other Energy Sources". På NEAs webplats hittas en del annan nyttig infomarion i ämnet.

På Vattenfalls webplats finns en del info om LCA i allmänhet och kärnkraftens miljöpåverkan. Läs gärna Vattenfalls "Life Cycle Assessment-Vattenfall's electricity generation in the Nordic countries". På sida 16 i denna publikation hittar man värdet 5 g CO2 per kWh el vilket är hela tre gånger under värdet för vindkraft (15 g per kWh) och även lägre än vattenkraft (9 g per kWh).

Repliken från Greenpeace finns här.
Orginal artikel finns här och en översättning till engelska med en rad bra länkar är här.

Update 5/12: Ledare i DN idag: "Däremot är det vådligt att ta rygg på just Tyskland. Ja, där byggs massor av solpaneler och vindkraftverk eftersom staten infört ett rejält högre fastpris för all sådan el. Men systemet är ineffektivt. Under kalla, vindstilla nätter och dagar med mulet väder behövs andra energikällor än sol- och vindkraft. I Tyskland är det brunkol och naturgasanläggningar som i allt högre utsträckning får fylla det behovet eftersom kärnkraften håller på att avvecklas."

Wechselmanns censur

Maj Wechselmann är en engagerat röst i samhällsdebatten och har bland annat gjord en rad filmer om ämnen hon ser som angelägna. Tyvärr verkar hon ibland lite för engagerad vilket och städar friskt och efter behag i trådarna på hennes facebooksida. Inlägg som inte passar Wechselmanns världsbild tas utan förklaring och utan förvarning bort eftersom hon uppfattar de som lögn, "kriminellt" eller "reaktionärt skitsnack". Ett exempel dokumenteras nedan:

     Ett tag senare i diskussionen och efter att jag märkte att valda delar av mina inlägg (bland annat de som visas ovan) "försvann" undrade jag om någon visste vad som händer. Wechselmanns svar finns här:

"dET HÄR ÄR INTE EN TIDNING - DET ÄR min FACEBOOKSIDA JAG BESTÄMMER SUVERÄNT VAD SOM BÖR TA FOLKS TID" och "Pomps och karnerfors kan gärna få hållas om de håller en rumsren ton - annars är det kört"

     Efter ytterligare några inlägg från mig där jag ifrågasatta Wechselmanns agerande försvann självfallet också och diskussionen blev meningslös och jag gav upp. Maj Wechselmann verkar oförmögen att skilja mellan saklig kritik och påhopp av den sorten som hon själv visar upp.

     Visst står det Wechselmann fritt att styra över vad som ska finnas på hennes facebook eller websida. Men en diskussion - till vilken hon egentligen verkar bjuda in - på basis att valda inlägg bara försvinner blir tyvärr omöjlig. Men framförallt kan man undra hur hon jobbar när hon gör sina "dokumentärfilmer". Om hon då filtrerar information på liknande sätt måste hennes filmer betraktas som propagandafilmer och inget annat.

The climate needs nuclear power

Germany closes its nuclear power plants and hence keeps it coal fire plants running. This decision is a disaster for climate change mitigation as it ensures that the German carbon dioxide emissions are kept on their already far too high level. It is hard to understand why the green movement still applauds the German nuclear phase out.

Again, world leaders gather to discuss climate change. This time it is in Doha, Qatar, where Swedish secretary for the environment Lena Ek, her German counterpart Peter Altmaier, and many more gather under UN patronage trying to agree on solutions that shall ensure that the global temperature rise stays below 2 degrees Celsius. Unfortunately, their efforts seem doomed right from the outset. Partly because the World Bank's recently released report warns that the temperature increase might be a full 4 degrees already during this century. And partly because it will be difficult to convince countries of the need to reduce their greenhouse gas emissions while Germany, in sixth place in the global emissions league, follows up on the decision to close its nuclear power plants by 2022.

The German so-called “Energiewende” is widely applauded by environmentalists. But is it really a good decision for the climate? Is it really ethical to phase out nuclear power instead of coal? Just consider that every produced kilowatt hour (kWh) of electricity causes approximately 20 times more carbon dioxide in Germany than in Sweden. Therefore the answer to both questions should be a clear “No!”, regardless of what you think about nuclear energies to be or not to be in the long term. 

The fact that Germany still prefers to close its nuclear power plants has of course several reasons. Firstly, what was - in the wake of Fukushima – at stake was Chancellor Angela Merkel’s political survival and, secondly, the decision preserves the significant and subsidized coal mining industry. And all the while Germany can point to a gigantic investment in solar and wind energy. It is thus a win-win-win situation for the German government. But what about the climate? A national investment in solar and wind energy on the scale of several tenths of a percent of Germany's GDP every year and for several years to come is in many ways admirable. For it may well be worthwhile to examine what the so-called alternative sources of energy are capable of on a really large scale. And it is interesting to see if and how Germany's electricity generation and electricity networks can handle the planned rapid and large-scale conversion.

But it's also about making choices, tough choices sometimes but still choices. And unfortunately Merkel and Germany prioritize wrong. The same initiative but with the goal to close the majority of coal-fired plants, which today along with gas and oil power plants account for about 60 percent of Germany's electricity should, by contrast, not only yield applause but standing ovations. That way a large industrialized country like Germany could have shown that it takes climate change seriously. Instead, nuclear power plants that generate electricity with low carbon dioxide emissions are closed and Peter Altmaier advertises, without facing any major protests, the opening of new coal fired plants. That these actions are glorified by the great majority in the environmental movement is difficult to comprehend. From a global perspective, which must be applied in environmental issues, the responsibility to drastically reduce greenhouse gas emissions is de facto handed over to other countries. Other countries located in, e.g., Africa and Asia which have a much harder time to reduce their own emissions, and are often actually in need to increase them in order to raise living standards and improve health care, education, etc.

Some easily verifiable figures on carbon emissions seem in place here. According to the International Energy Agency the carbon dioxide emission per kWh electricity amounts to 22 g for Sweden and 468 g for Germany (2008-2010). Sweden produces its electricity to roughly one half from hydro power and the other half from nuclear power. Germany uses 60 percent fossil fuels. The corresponding figure for France, which has 75 percent nuclear power, is 77 g, for Poland with nearly only coal power it is as high as 798 g, and for Denmark, with the highest proportion of wind power, it amounts to 385 grams carbon dioxide per kWh of electricity. The fact that Denmark lies so high is of not the fault of wind power but due to the fact that the base load is produced from fossil rather than nuclear fuels.

Given these numbers and the growing threat posed by climate change the environmental movement should reconsider their stance on nuclear power. At least the priorities should be re-evaluated instead of the blind euphoric cheering in favor of Germany's pro-fossil decision.

Welcome steps in the right direction are taking place in the UK where prominent writers like George Monbiot, Mark Lynas, and many others, now argue for nuclear power and where The Independent recently could report that the “heads of organisations representing more than 1,000 nuclear and renewables companies” have written to David Cameron calling on establishing a legally binding decarbonization target for electricity generation.

Unfortunately, the climate in Germany is very different (pun intended). The already enforced closure of nearly half of all German nuclear power plants have led to an increased use of fossil fuels, thus increasing Germany's carbon emissions. In a report by the green Heinrich Böll Stiftung, however, writer Craig Morris actually claims that Germany has the right to increase its emissions claiming that it surely will meet the Kyoto Protocol target anyway, and furthermore argues that the EU emission trading scheme (ETS) will ensure that carbon emissions are limited.

Is this the end of the green movement? Does this mean that the Greens in Germany are happy with the ETS and assert that this trading scheme will be sufficient to protect countries like Bangladesh from further worsening of the flood disasters that regularly hit the country while the Greenland ice sheet is about to melt away completely, literally turning Greenland into green land? Does that mean that environmentalist believe that the Kyoto Protocol will limit desertification around the world and prevent more heat waves, now almost annually causing thousands of deaths in Europe? 

I do not claim that nuclear power is completely free from problems. For example, it is clear that, as with all technologies, efforts to continuously improve the safety are necessary. But nuclear power is a powerful source of energy with very low carbon emissions per kWh, and should therefore play a significant role in the global energy supply. Therefore, I argue that if we take climate change seriously and think globally, need nuclear power in Sweden, Germany, and elsewhere. It is to be hoped that the broad environmental movement realizes this while there is still time.

[translated and adapted from an article in Dagens Nyheter on November 27, 2012]

Installationsföreläsning

Installation 2012

Jaha, då har man alltså blivit installerat på riktigt och därmed fått uppdraget att med förnyad energi (pun intended) verkar för vetenskap och folkbildning (tredje uppgiften). Ett försök i denna riktning under titeln "Samhällstjänst för snabba neutroner: Kan använt kärnbränsle bli morgondagens energikälla?" görs här:

Mycket nöje!

Vad kostar det att stänga av el från kärnkraft?

Kärnkraftsmotståndarna går sällan miste om chansen att hänvisa till Tysklands och Japans avstängning av kärnreaktorer och betecknar det som en framgång. Nyligen var det Lise Nordin i SvD Brännpunkt som påstår att "fler länder beslutar att förvisa kärnkraften till historiens sophög" och nämner specifikt Japan. I ett svar skriver Nuclear Power Yes Please att kärnkraftsmotståndarna ger oss skenande elpriser i Sverige. Bristande underhåll av reaktorerna i sviterna av folkomröstningen leder helt enkelt till fler oplanerade avstängningar och längre revisioner och gör därmed tidvis el till en bristvara.

Ur samhällsekonomiskt perspektiv är det ännu mer kostsamt att stänga av - om den nu blir permanent - dussintals fult fungerande reaktorer i både Tyskland och Japan som panikåtgärd och av känslomässiga skäl. Den största delen av produktionskostnaderna för kärnkraftsel kommer från investeringen vid nybyggnation. Att stänga av befintliga fungerande kraftverk kan därmed betraktas som resursförstörelse. I Japan producerades 2010 runt 250 TWh eller circa 2000 kWh per invånare (se t ex wikipedia). Denna bortfall måste nu täckas på olika sätt (om man inte vill stänga ner industrier) och eftersom el från kol och olja redan stod för över 60% av produktionen är det lätt att gissa hur.

Bränslekostanden står för en liten del av kostnaderna för kärnkraftsel medan den dominerar för el från fossila källor. En kWh kostar kanske runt 15 ¥ (info om prissituationen i Japan finns t ex här) vilket är ungefär 1,3 kr, inte så långt från svenska priser. De faktiska produktionskostnaderna är - i alla fall i Sverige - en bråkdel av detta eftersom merparten av priset kommer från skatter, elnätsavgifter, etc. Gissningsvis kostar produktionen av en kWh el från kärnkraft 10-20 öre. Att ansätta en extra kostand av 5 öre per kWh pga avstängningen av fungerande kraftverk som är en mycket försiktigt och troligen alldeles för låg uppskattning. Men räknar man med 5 öre extra för varje kWh av 250 TWh blir det hela 12 500 miljoner kr (eller 140 000 miljoner ¥) varje år. Alltså över tolv miljarder kr som man låter gå upp i rök ...

Även ett rikt land som Japan borde ha många bättre sätt att använda dessa pengar: t ex vård, skola, omsorg? Är avstängningen då en seger? Framtiden får visa om Japan verkligen låter samtliga reaktorer bara stå och vara oproduktiva.